Vad är det som driver mig att surfa enorma vågor
March 13, 2023Tom Lowe från Cornwall, England, är inte som alla andra surfare, för han surfar vågor stora som berg. Vintern spenderar han på Lapoint i Ericeira (Portugal) och vi passade på att få svar på varför man frivilligt paddlar in bland monsterstora vågor som Jaws på Hawaii, Puerto Escondido i Mexico och Nazaré i Portugal.
– Jag har sökt efter den perfekta vågen hela mitt liv och det är just den jag är ute efter. Jag jämför mig inte med någon annan i vattnet utan detta gör jag enbart för min egen skull.
Tom spenderar vintern i Ericeira där han surfar stora vågor och tunga slabs med en av sina goda vänner Nic von Rupp. Att det är nära till Nazaré är såklart en stor bonus för denna 32 åriga britt, för det är platsen där Garret McNamara droppade in i en över 30m hög våg och surfade vad som tros vara den största vågen som någonsin blivit surfad.
– Det är som en fight bland vilddjur och monster och det är som min kropp känner av kraften bland de stora vågorna som rullar in, men jag försöker bara hålla mig lugn och fokusera på min andning. Det häftigaste med det jag håller på med är att varje gång jag paddlar ut finns möjligheten att fånga den perfekta vågen.
För två veckor sen rullade säsongens första stora swell in mot Nazaré och några av världens bästa storvågssurfare samlades. Tom var också där, men den perfekta vågen väntar han fortfarande på.
– När jag jämför med bilderna från den gången jag surfade Nazaré förra julen så ser jag att det definitivt var större nu. Jag paddlade in i en av de riktigt stora vågorna, men något gick fel och det slutade med en riktigt otäck wipe out.
Tom var perfekt placerad när han droppade in i en bomb, men på väg ner för facen tog vinden tag i brädan och den flög bort under hans fötter. Följden blev ett skrämmande fritt fall för Tom Lowe. Även om detta inte var hans värsta wipe out så innebär alla wipe outs under sånna här omständigheter stora risker.
– Man kan se surfare få en 10 meters våg i huvudet och tänka ”killen måste vara död”, men sedan dyker han upp ett par sekunder senare och paddlar ut och tar en ny våg. Jag har upplevt det själv och ibland ser det värre ut än vad det är. Man får självförtroende av att veta att du klarar av det, men man ska aldrig ta för givet att det går lika bra nästa gång. Mycket gör jag instinktivt under ett fall, som att hålla in armarna så att inte axlarna går ur led eller tryckutjämna så att inte trumhinnorna späcks. Det är otroligt hur länge kroppen kan stanna under vattenytan, även om hjärnan känner det motsatta. Man kan såklart träna för detta, men det går inte att förbereda sig på hur det känns att bli tumlad och misshandlad av en 10 meters våg samtidigt som du måste hålla andan upp mot en minut. Däremot ger kunskap och erfarenhet en visst trygghet. Den senaste wipe outen var kanske inte min värsta, men tillräcklig för att fullkomligt tömma kroppen på energi.
Det har snart gått två veckor sedan Toms wipe out i Nazaré och hans kropp har fortfarande inte hämtat sig. Sängliggande i två dagar, förkylning, halsont och ömma leder i axlar är bara några exempel på vad dessa enorma vågor kan göra med dig. Även om Tom är väl medveten om dessa risker så väntar han ivrigt på nästa stora swell.
– När jag var yngre gick jag på alla vågor som kom i min väg, något som resulterade i flera allvarliga skador. Jag bodyboardade förr och är van att ta en hel del stryk, som barn gjorde jag en hel del galna saker som att hoppa från tak och annat omoget. Under min 5 års vistelse på Irland skadade jag mig rejält och kom då till insikten att det är värt att ändra på min inställning och ta hänsyn till riskerna och förbereda mig bättre.
I dag ger han sig aldrig ut i stora förhållanden utan att ha kollat utrustning, förhållanden och crewet runt honom. Flytvästar och CO2 patroner hjälper honom och andra att komma snabbare till ytan och jetskis ger storvågssurfarna en möjlighet att surfa större och större vågor.
– Folk tycker att jag är en galning, men jag kan bara hänvisa till de faktiska omständigheterna. Det är mycket högre risker i klättring eller base-hoppning. De flesta människor hade kanske vänt om och sprungit när de ser vågor i den här storleken, medan andra, däribland jag själv, tänker ”waahh”, börjar paddla och droppar in. Det är som att kroppen själv framkallar detta krigarrop och vi brukar skoja en del om det. Jag hörde Mark (Healey) vråla som en vilde en gång på Puerto Escondido (Mexico) och efter åt sa han att han inte ens mindes att han skrikit. Jag tror det helt enkelt är våra kroppars sätt att hantera situationen.
Tom fick precis ett wildcard till Titans of Mavericks, en legendarisk storvågs-tävling i Kalifornien. Där kommer han få möjligheten att tävla bland några av de surfarna som fanns på affischerna på väggarna i rummet när han växte upp.
– Jag är så hedrad och ödmjuk inför utmaningen att få vara en del av tävlingar som Mavericks eller Eddie (storvågs-tävling på Hawaii) tillsammans med Shane (Dorian), Greg (Long), Mark (Healey) och andra legender som har dominerat sporten i årtionden. Det ligger i människans natur att jämföra sig med andra, men jag skulle bara se ett deltagande som en frisurf och njuta av det. Om rätt våg skulle komma min väg är det ju fantastiskt, om inte, så är jag bara glad över att jag har fått möjligheten att delta.
Surfa ett enormt Nazaré och möjligheten att få tävla i Titans of the Mavericks är stort i sig, men det är en våg som förblir speciell för Tom. Det är platsen där han hoppas på att fånga sitt livs våg.
– Mullagmore. Jag föredrar att paddla in före towing, efter som jag anser att det är det mest naturliga sättet, dessutom är det jag själv som har kontroll över situationen. Det finns inget som slår en stor barrel för storvågssurfare som paddlar in. Jag har Irländska rötter och denna våg kan leverera massiva barrels på rätt dag så jag kommer hålla stenkoll på prognosen hela vintern för att se om rätta förhållanden dyker upp. Om det gör det kommer jag vara där, förhoppningsvis med rätt bräda och rätt sinnesstämning för att fånga mitt livs våg.
Senaste blogginläggen
